Minnesanteckningar från
Bokmässan på Almedalsbiblioteket
i Visby
den 18-20 april 2008
Torsdag den 17 april reste Sonja Åkesson Sällskapets stockholmsgrupp av styrelsen med nattfärjan till Visby. Fredag den 18 april inföll med regn och isande vindar. Vi samlades på Almedalsbiblioteket för uppdukning av Sonja-material. Vice ordföranden Barbro Ejendal hade ordnat fantastiska röda rosor och Lena Bellander hade tagit med en blickfångande duk. Därtill hade vi ett stort foto av Sonja, som Lütfi Özkök tagit.
Styrelsen dukade upp Amelie Björcks monografi Sonja Åkesson, Jenny Tunedals antologi Vara vit mans slav i pocket men också våra resterande exemplar med hårda pärmar. Vi hade också några enstaka exemplar av Sonjas verk, en stor hög med Özköks foto av Sonjas ansikte som vykort samt naturligtvis en stor hög med Sonjas lilla gula samt Sällskapets informationsbroschyr. Alltså ett gediget bokbord vackert dekorerat vilket resulterade i en mycket god pekuniär avkastning.
Christer Lundin hade gjort ett förslag till arbetsschema och efter smärre justeringar fungerade arbetspassen fint under mässans tre dagar. Här har jag en fundering om volontärtjänst. Det finns säkert medlemmar som gärna ger ett extra handtag vid våra bokbord.
Jag tittade runt före öppningsceremonin. I entréhallen fanns bokförlag och antikvariat och liknande. Sonja fanns i antikvariaten och såldes slut! På nästa våning, plan 2 fanns vi och andra föreningar och författare och en trappa till på våning 3 hade flera hembygdsföreningar dukat upp lockande material. Allt gick i Gotlands tecken.
Klockan 13.00 invigdes mässan och Eva Sjöstrand från Radio Gotland invigningstalade om bokens betydelse för människan. Hon anförde Jakob ”Fäjaken” Karlssons brev den 19 januari 1892 till Mathias Klintberg. Han understryker där att människan i fortsättningen inte kommer att nöja sig med bibeln och psalmboken som litteratur i hemmet. Därför är detta initiativ till en gotländsk bokmässa att välkomna och hålla levande, avslutade Eva Sjöstrand.
Jag refererar nu från några program som jag deltog i. Klockan 14.00 var rubriken ”Lummelundas hemligheter”. Intressant tyckte jag och tänkte inte på anföringstecknen. Jag var därför något desorienterad när Ian Zassi började tala om sitt arbete som pågått i 8 år samt att han gjorde sitt första besök 1963. Så småningom förstod jag att han talade om sin spännande bok med start i 1200-talet och framför allt med den gotländska naturen som huvudpunkt. Jag hade bespetsat mig på en faktabok om grottorna! Zassi menade att en översättning till tyska skulle gynna turistnäringen på ön.
På lördagen lyssnade jag 10.30 på En gotländsk Edda i nio kapitel av Eva Sjöstrand. Hon hade länge fantiserat och funderat kring de gotländska bildstenarna, som berättar vad den isländska Eddan berättar i ord. I resten av Skandinavien finns ingenting liknande. Nio är ett heligt tal och Eva valde därför ut nio stenar som hon berättar om i löpande text. Hon läste brottstycken och det var underbart att höra. På Gotland finns 450 stenar och nya upptäcks fortfarande. Bilderna kan tolkas ur många synvinklar, bl. a. påstod Eva att de skickligaste stenhuggarna var kvinnor. Hon utgår från Volundasagan och dito sten, som höggs på 750-talet i gammal runskrift. Sagorna var grunden för människornas vardag. I boken har en duktig konstnär, Anne Nilsson, gjort de kärva illustrationerna med träsnitt.
Klockan 13.10 kom höjdpunkten för Sällskapet. Då talade och läste Gun Qvarzell och Heidi von Born om Sonja. Gun började som hon brukar att läsa Sonjas Okej. Alltid med inlevelse och hon berättade för publiken att hennes tolkning varierar med tillfället. Man upptäcker nya rytmer, sade Gun.
Sonja hade ett nära samarbete med Gun, som ordnade uppläsningar och besök på skolor, arbetsplatser och fängelser mm, som chef för Författarförbundet Öst. Ibland dök Sonja upp för hon hade tråkigt och ville avlösa Gun vid telefonen. Det gjorde hon strålande, hon var en god säljare, sade Gun.
Därefter övergick hon till att informera om de litterära sällskapen i Sverige och sitt arbete inom DELS. I år 300-års jubilerar Olof von Dahlin Sällskapet. Sällskapen grundas för att hålla levande de döda poeternas verk. Det är inte alltid så lätt utan det fordras mycket arbete och ett levande intresse. I Hörnan fanns drygt 20 åhörare och Lena Bellander delade ut Sällskapets informationsbroschyr.
Härnäst Heidi von Born, författare till ett 40-tal böcker samt dramatik för radio, TV, kritiker mm. Heidi började också som brukar med att berätta om den skrivarkurs på Handelshögskolan under ledning av Reidar Ekner Skriv vad du vill. Det var den första skrivarkursen i Norden. Där var hon och Sonja klasskamrater. Jag var yngst med 17 år, och Sonja bäst, sade Heidi. Jag tyckte det var otäckt att behöva läsa upp vad jag skrivit som hemuppgift, fortsatte Heidi men. Sonja undvek situationen genom att inte vara färdig eller så läste hon trots det upp en strålande dikt. Ekner var en sträng men också lojal och ömsint lärare. Efteråt gick klassen ut och drack the complet.
En grupp bestående av bl. a. Sonja, Bo Holmberg, Kai Henmark och Öjvind Fahlström skapade ett manifest 1960. Man ville arbeta med språket och använda ljud för att skapa ett konkret verk. Konkretismen låg i tiden och fick sin bild i Claes Oldenburgs hamburgare. Heidi illustrerar Sonjas verk genom att läsa diktutdrag ur Sonjas lilla gula, ett litet behändigt fickhäfte, som Sällskapet tagit fram som en introduktion. Heidi avslutar med några ögonblicksbilder ur levande livet och med glimten i ögat. Publiken skrattar förtjust och hon och Gun får dånande applåder för sitt personliga program.
Vid bokbordet märks en markant tillströmning efter programinslaget. Under eftermiddagen kommer några som känt Sonja här på Gotland, bl. a. en klasskamrat som bjöd Sonja på bio.
Ännu ett program denna dag hörde jag klockan 14.00. då Erik W Ohlsson visade bilder och talade om Det gotländska änget. Idag finns 150 stycken änge med 300 kvadratmeter slåttermark. Den finaste betesmarken för fåren finns på Lilla Karlsö. Dock ger de backtimjandoftande markerna gott lammkött. Änget var förutsättningen för djurskötseln genom sitt hö. Djurgödslet berikade änget och övrig åkermark tills konstgödseln kom på 1800-talet. Efter denna soliga lördag vet Sällskapet mer om Sonjas födelseö och dess historia.
Styrelsen promenerade och njöt av solskenet även om vindarna fortfarande var kyliga. Vi gick till restaurangen Bolaget, som övertagit Systembolagets lokaler vid Torget. Hungriga och trötta började vi med en upplivande enkel middag innan styrelsemötet startade. Där finplanerades årsmötet den 28 juni i Sonjas Park samt höstens aktiviteter som börjar med Världens längsta bokbord den 18 augusti och fortsätter i september med Bokmässan i Göteborg. Vi glömde inte heller att tänka på Sonja på denna hennes födelsedag.
Söndag den 20 april var mässans sista dag och lite avslagen tyckte vi vid bokbordet. Vi var överens om att två dagar räcker för mässan eller så måste fler hjälpa till vid bokbordet.
Klockan 16.00 avgick färjan mot Nynäshamn.
Marianne Pettersson, sekreterare
Delar av styrelsen vid bokbordet
Eva Sjöstrand invigningstalar
Gun Qvarzell läste med inlevelse
Heide von Born minns skrivarkursen tillsammans
med Sonja.